Pinsam klumpighet

Ibland är jag är en rätt klumpig person. Spiller ofta när jag äter och kan snubbla på det mesta som ligger på marken. Detta känns ändå okej, det är något jag kan leva med. Det värsta är dock om man är klumpig i en pinsam situation. Som att spilla när du är på middag med flickvännens föräldrar eller ramla i en trappa i stan när det är rusning och alla människor stannar och tittar på dig. Det senare har jag nog inte gjort men det skulle inte förvåna mig om det skulle hända någon gång. Idag råkade jag dock ut för en pinsam klumpighet. Jag skulle bära ner lite grejjer till källaren och passade på att ta med mig soporna ner också. Lämnade soporna vid porten och gick nerför trappan för att lämna grejjerna i vårt förråd nere i källaren. Då hör ju hur någon öppnar sin dörr och är på väg ut. Fan, nu kommer dom se soporna tänker jag, så jag skyndar mig lite mer. Vill ju inte att de tror att det är någon som har lämnat sina sopor vid porten... Jag slår igen förrådsdörren och skyndar mig uppför trappan mot porten där paret står. Solen skiner in genom porten och bländar mig. Jag lutar mig framåt för att ta soppåsen och då händer det..mitt i all stress och med solen i ögonen så slinter min fot på ett av trappstegen och jag ramlar framlänges..får tag i räcket och räddar upp situationen något...hör hur killen skrattar till medan tjejen bara är tyst. Jag kommer snabbt upp på fötterna igen och säger: hehe..tjena! Känner hur mitt ansikte färgas rött och den pinsamma stämningen kryper fram..Killen säger hej och sedan går de ut..Försöker verka oberörd och tar min påse för att gå och slänga den...Det kan ju bara hända mig, såna här saker. Kan tänka mig att så fort de hade kommit ur sikte från mig så utbrast de i ett asgarv. Jag måste sett ut som största tönten, som nästan snubblar på sina grannar.. Aja, hoppas jag inte träffar de igen..