Kräftskiva

Som ni troligen vet sen tidigare så har jag väldigt dåligt tålamod. Då förstår ni att det inte riktigt går ihop med att äta kräftor, som är något som alla svenskar gör på sensommaren. För det måste vara den maträtt som kräver mest energi att äta men som ändå ger väldigt lite mat. Man ska knäcka, bryta sönder, suga ut vätska och pilla, för att tillslut kanske få lite lite kött att äta. Sen måste man ju äta flera stycken för att kunna bli mätt. Att allt sen smakar saltvatten gör inte saken bättre. Jag kan inte förstå varför alla ser fram emot kräftskivorna, jag ser det som ett måste, en uppoffring, ett lidande. Troligtvis ligger grunden till det här i att vi i vår familj inte har haft kräftskivan som en tradition. Det enda bra med kräftskivor är väl nubbarna och sången, ostarna och kexen och självklart festen i sig. Då det har kommit till allmän kännedom att jag inte är så förtjust i kräftor så får jag alltid en alternativ rätt. Denna gång fick jag lax och stuvad potatis med dill. Mycket gott och matigt! Tog en kräfta också, för att jag måste. Jag vet, det är lite pinsamt att som ett litet barn få en egen rätt. Barnens meny. Men jag tar den skammen om jag slipper knäckandet av kräftor, surplandet av "saltvatten" pillandet av minimalt kött. Tror nog att många som inte vågar erkänna sin avsky gentemot kräftor sitter och våndas, hatar i smyg och är väldigt avundsjuka på den maten jag äter..=)

Veckans talang

Förra veckans talang var faktiskt jag! Efter kräftorna var uppätna var det ju dags för ost, kex och vindruvor. Therese syrra Amanda började som vanligt leka med maten och fick in 14 st vindruvor i munnen. Jag kunde ju inte vara sämre så jag tänkte att jag f-n skulle slå det. 18 vindruvor senare såg jag ut så här..

Slå det om ni kan! Detta måste vara en talang utöver det vanliga..