Att det alltid ska fiskas...

Jag kanske är ensam om att tycka det här men jag måste få utlopp för mina känslor. Varför ska man alltid, när man är på landet eller liknande på sommaren, gå och fiska? Jag har aldrig njutit av det, tyckt det varit roligt, spännande eller intressant.

Så här ser jag det. Antingen har man kastspö och står och kastar, vevar in, kastar, vevar in, kastar, vevar in, kastar, vevar in...och aldrig får man napp..Helt meningslöst. Jag får ångest bara jag tänker på det..Kasta, kasta, kasta, kasta..Och det är samma sak varje gång... det finns aldrig någon fisk där vi fiskar! Kör man inte med kastspö så metar man. Det är om möjligt ännu tråkigare. För då gör du inte ens något. Du sitter och tittar på ett flöte som ska komma under vattenytan, vilket det nästan aldrig gör..och skulle den väl göra det är det oftast en liten mört som man slänger tillbaka igen. Det som irriterar mig mest är att när vi väl får ordentligt napp någon enstaka gång. Då tar vi inte hand om fisken. Oftast är det någon liten aborre som får hoppa tillbaka i sjön! Ibland drar vi upp en större abbore. Men den gör vi inte heller något med om vi bara får den...

Varför har vi då fiskat!? För att det var kul att sätta en mask på en krok? För att det var kul att se en fisk på nära håll efter ha suttit i två-tre timmar? För att det var skoj att låta aborre få en krok i munnen?

Kanske är det för att jag så dålig tålamod men varje gång jag hör: Ska vi inte åka och fiska? Så går en rysning genom kroppen och jag tänker: Jahapp, dags att slösa bort två timmar av mitt liv igen...

Försöker i alla fall se glad ut..